Bandbredd i Cat-kablar syftar på frekvensområdet som de kan överföra utan betydande signalförstöring, mätt i megahertz (MHz), och påverkar direkt dataöverföringshastigheterna. Cat5e, standarden för moderna nätverk, erbjuder 100 MHz bandbredd och stöder 1 Gbps Ethernet – tillräckligt för de flesta hemma- och småföretagsapplikationer där strömning, filutbyte och webbverksamhet är de primära användningarna. Cat6 ökar bandbredden till 250 MHz, vilket möjliggör 10 Gbps-hastigheter över avstånd upp till 55 meter; detta högre frekvensområde tillåter att mer data kan överföras samtidigt, vilket är avgörande för bandbreddskrävande uppgifter såsom redigering av 4K-video eller stora databasöverföringar i kontorsmiljöer. Cat6a utökar bandbredden till 500 MHz och behåller 10 Gbps över hela den vanliga 100 metersstandard som används, vilket gör den lämplig för företagsnätverk där längre kabellängder är vanliga. Cat7 och Cat7a utökar ytterligare till 600 MHz respektive 1000 MHz och stöder 10 Gbps över 100 meter samt 40 Gbps över kortare avstånd (upp till 50 meter för Cat7a), perfekt för högdensitets datacenter. Cat8, den högsta nuvarande standarden, erbjuder 2000 MHz bandbredd och möjliggör 40 Gbps upp till 30 meter och 25 Gbps upp till 100 meter, konstruerad för ultrahöga hastigheter mellan servrar och switchar. Bandbredden begränsas av faktorer såsom kabellängd – signaldämpningen ökar med avståndet, vilket minskar den effektiva bandbredden – samt störningar; okränade Cat-kablar (UTP) är mer mottagliga för EMI vid högre frekvenser än skärmade (STP/FTP)-varianter. För användare är det nyckeln att anpassa bandbredden till behoven: att överdimensionera (t.ex. Cat8 för hembruk) lägger till kostnad utan fördelar, medan underdimensionering (t.ex. Cat5e för ett 10 Gbps-nätverk) skapar flaskhalsar.