Färgalternativ för eltejp tjänar både funktionella och säkerhetsmässiga syften i elektriska installationer, vilket möjliggör snabb identifiering av fasledare, spänningsnivåer och specifika användningsområden, samtidigt som man följer branschstandarder och kodsystem. Färgkodningssystemet varierar beroende på region men följer i allmänhet riktlinjer som satts av organisationer som NEC (National Electrical Code) i USA, IEC (International Electrotechnical Commission) globalt sett och BS (British Standards) i Storbritannien, vilket säkerställer enhetlighet och minskar risken för fel under installation, underhåll och reparationer. Svart är den vanligaste färgen och används för generell isolering i lågspänningsapplikationer (upp till 600 V), inklusive att linda ihop sammanfogningar, isolera ledare eller isolera icke-fasförande ledare. Den är inte specifik vad gäller fas, vilket gör den mångsidig för allmän användning där färgkodning inte är avgörande. Vita och gråa tejp används ofta för neutralledare, enligt NEC:s krav på att neutralledare ska identifieras med vitt, grått eller tre kontinuerliga vita streck, vilket hjälper elektriker att skilja neutralledare från fasledare för att förhindra kortslutning. Röd och orange tejp används typiskt för högspänningssystem (över 600 V) eller för att markera fasledare i trefassystem. I många regioner betecknar röd fas A, medan orange ofta markerar fas B, även om detta kan variera mellan olika länder – till exempel används i Europa bruna, svarta och gråa färger som fasfärger. Dessa ljusa färger uppmärksammar farliga ledare och förbättrar säkerheten. Grön och grön med gula streck är universellt erkända som skyddsledare (jordledare), en kritisk säkerhetsfärg för att identifiera jord- och skyddsjordledare som skyddar mot elektriska stötar genom att avleda felspänningar till jorden. Denna färgkod är standardiserad globalt, vilket minskar förvirring i internationella installationer. Blå och gula tejp har varierande användningsområden: blå används ofta för lågspänningskommunikationskablar (t.ex. Ethernet, telefonlinjer) eller neutralledare i vissa regioner, medan gult kan markera fasledare, varningstejp för farliga områden eller tillfälliga anslutningar. Specialfärger som lila används för specifika applikationer, såsom att identifiera isolerade skyddsjordkretsar i känslig utrustning (t.ex. medicinsk utrustning) som kräver separat jordning för att undvika störningar. Vissa tejp har färgkombinationer eller tryckta markeringar (t.ex. spänningsklass) för ökad tydlighet. Till exempel kan svart tejp med röd text indikera isolering för högspänning, medan strecktejp (t.ex. röd och vit) kan beteckna specifika kretsar. Färgvalet tar också hänsyn till miljömässiga faktorer: fluorescerande färger (t.ex. neon-gul) används i områden med dålig belysning för bättre synlighet, medan UV-resistenta färger förhindrar att tejpet bleknar i utomhusapplikationer. Att följa färgkodningsstandarder är obligatoriskt i de flesta jurisdiktioner, eftersom felaktig identifiering kan leda till elektriska olyckor, utrustningsskador eller överträdelser av gällande regler. Elektriker och installatörer måste känna till regionala variationer för att säkerställa efterlevnad, vilket gör färgval av eltejp till en grundläggande del av säker och effektiv hantering av elektriska system.