Centraliserad BBU (Baseband Unit)-distribution är en nätverksarkitektur som konsoliderar basbandsprocessningsfunktioner från distribuerade cellplatser till en enda eller flera centraliserade platser, med målet att optimera resursutnyttjande, minska driftskostnader och förbättra nätverkets agilitet. Till skillnad från traditionell distribuerad RAN (D-RAN), där BBU:er är placerade tillsammans med RRUs (Remote Radio Units) vid varje cellplats, ansluter centraliserad distribution RRUs till en central BBU-pool via fronthaul-länkar (fiber eller höghastighetsmikrovåg), vilket möjliggör delad tillgång till processningsresurser. Denna metod gör att nätverksoperatörer kan dynamiskt allokera BBU-kapacitet baserat på trafikfluktuationer i realtid – exempelvis rikta fler resurser till tätortsceller under rusningstid och omfördela dem till förortsceller på natten, vilket minskar behovet av inaktiv kapacitet vid enskilda platser. Centraliserade BBUs förenklar också nätverksdriften: programvaruuppdateringar, hårdvarudrift och felsökning kan utföras från central plats, vilket minimerar behovet av påplatsbesök och driftstopp. Energieffektiviteten förbättras också, eftersom delade kylsystem och strömförsörjning i centralen minskar energiförbrukningen per enhet jämfört med utspridda D-RAN-platser. För att kunna implementera detta krävs dock att fronthaul-prestanda är godtagbar – låg latens (under 10 ms för 5G) och hög bandbredd (10+ Gbps per RRU) är avgörande för att upprätthålla signalens integritet, vilket gör fiber till den föredragna fronthaul-lösningen. I praktiken sker ofta distributionen i faser, där BBUs centraliseras först i regioner med hög trafiktäthet, vilket utnyttjar stordriftsfördelar, medan distribuerade modeller behålls i avlägsna områden där fronthaul-kostnaderna är för höga. Eftersom nätverk från 5G och framåt betonar flexibilitet, fungerar centraliserad BBU-distribution som grunden för virtualiserade och molnbaserade RAN (vRAN, C-RAN), vilket ansluter till större branschtrender mot nätverkets mjukvaruliggörande.