Centraliserade BBU (Baseband Unit)-distributionsmodeller representerar en paradigmförändring i radiotillgångsnätverk (RAN)-arkitektur, där basbandsprocessningsresurser konsolideras till centraliserade datacenter eller hubbar istället för att fördelas över enskilda cellplatser. Den mest framträdande modellen är C-RAN (Cloud RAN), där flera Remote Radio Units (RRUs) vid cellplatser ansluter till en centraliserad BBU-pool via högkapacitiva, låglatenta frontaul-länkar (vanligtvis fiber). Denna konsolidering möjliggör effektiv resursdelning – BBU-processorkraft kan dynamiskt allokeras till RRUs beroende på trafikbehov i realtid, vilket minskar överprovisionering och sänker investeringskostnader. En annan modell är regional BBU-hubb, som betjänar en grupp närliggande cellplatser (t.ex. 5–10 platser inom en radie av 10 km), vilket balanserar fördelarna med centralisering med begränsningar i frontaul-lämplighet. I tätbebyggda stadsområden används ultracentraliserade modeller med stora BBU-pooler (som betjänar 50+ platser) för att dra nytta av skal fördelar, medan förorter eller landsbygden kan använda mindre, lokalisera hubbar för att minimera frontaul-kostnader. Viktiga fördelar inkluderar förenklad underhåll (en plats för uppgraderingar/reparationer), förbättrad energieffektivitet (delad kylning och elsystem) samt förbättrad samordning mellan celler (minskad interferens i multi-cell MIMO-scenarier). Dessa modeller kräver dock robusta frontaul-nätverk som stöder 10+ Gbps per RRU med en latens under 10 ms – för att undvika prestandaförsämring. De kräver också avancerad orchestreringsprogramvara för att hantera resursallokering och säkerställa smidiga handovers och QoS (Quality of Service) för kritiska applikationer såsom 5G URLLC (Ultra Reliable Low Latency Communication). När 5G-nätverk utvecklas integreras centraliserade BBU-modeller allt mer med virtualisering (vBBU) och molnteknologier, vilket möjliggör ännu mer flexibel skalning och anpassning till kärnnätverks molnifieringsstrategier.