Koaxialkablar har länge varit en standard inom internetanslutning, särskilt i hybridfiberkoaxiala (HFC) nätverk som driver kabelmodemtjänster världen över. Deras design – med en central ledare, isolerande dielektrikum, metallisk skärmning och yttre mantel – gör att de kan bära både bredband och TV-signal samtidigt, genom att använda frekvensdelningsmultiplexering (FDM) för att separera dataströmmar. Moderna koaxiala internet-system följer DOCSIS-standarden (Data Over Cable Service Interface Specification), där DOCSIS 3.1 stöder hastigheter upp till 10 Gbps nedström och 1 Gbps uppström, vilket kan mäta sig med fiber i många stadsområden. Jämfört med Ethernet-kablar erbjuder koaxialkablar bättre signaltäthet över längre avstånd (upp till flera hundra meter) med lägre dämpning, vilket gör dem lämpliga för distribution över stadsdelar. Skärmningslagret är avgörande här, eftersom det minskar störningar från närliggande elledningar eller trådlösa signaler och säkerställer stabil anslutning för applikationer som video konferens eller strömning. Dock kan koaxialkablar försämras vid excesiv användning av kopplingar eller föråldrade kontakter, varför leverantörer ofta använder högkvalitativa kablar med robust skärmning, såsom från Hebei Mailing, för att minimera signalförlust. I glesbygden kan koaxialkablar fungera som en mellanvärdslösning mellan DSL (långsammare) och fiber (dyrare), och erbjuda en kostnadseffektiv uppgraderingsväg. Även om fiber snabbt får fotfäste, förblir koaxialkablar relevanta på grund av deras befintliga infrastruktur, enkla uppgraderingsmöjligheter och kompatibilitet med MoCA-teknik (Multimedia over Coaxial Alliance), som möjliggör hemmanätverk över befintliga koaxialkablar med gigabit-hastigheter. För slutanvändare är det avgörande att säkerställa att koaxialkabeln från gatan till modemet är korrekt jordad och skadefri för att maximera internetprestandan.